Startpunkt: STF Fjällstuga Aigert
Slutpunkt: Rävfallsstugan
Datum: 22 juli
Sträcka: 32 km

 

< Till dag 36
Till dag 38 >

Vackert väder

Idag vaknar vi upp inomhus, men till strålande solsken utomhus. Syter-Maggans spådom om solsken från Ammarnäs verkar alltså slå in, vi får väl se om det räcker ända till Kvikkjokk. Vi har haft facebookkontakt med Johanna Lundgren som är ute och vandrar Gröna Bandet från norr till söder och talat om att kanske ses på vägen, och nu har vi fått svar att hon kommer till Rävfallsstugan, som också är vårt mål för dagen, i kväll. Medan vi packar ihop kommer värd-Bengt och ställer massor med nyfikna frågor, men vi kommer ändå iväg rätt så snabbt. Vi vandrar ungefär en kilometer, sedan kommer vi fram till en brant med vacker utsikt över Ammarnäs och dess omgivningar. Här vill vi förstås fotografera och upptäcker då att kamerans minneskort är fullt och behöver kopieras över på vårt lagringskort. Detta gör vi under en liten paus i solskenet. Christophe strövar runt lite och hittar årets första mogna hjortron (även om de flesta fortfarande är alldeles röda).

 

Ammarnäs

När vi sedan drar iväg går leden en stund nära kanten till den här branten, hela tiden med vacker utsikt. Sedan bär det av nedåt i en frodig björkskog, fylld av meterhöga örter: vackra violetta nordisk stormhatt och torta. Vi möter lite folk som är på väg upp från Ammarnäs, kanske ska de vandra till Hemavan? Vi går över en bro som går rakt över ett vackert vattenfall och sen blir stigen större och snart går vi på en skogsstig. När vi kommer ner till parkeringen möter vi ett gäng med pensionärer och hundar. De ska upp och bo i Aigert några dagar och leta efter blomman isranunkel i omgivningarna, den blomman växer enbart på hög höjd. Vi tar oss in i Ammarnäs bycentrum och letar rätt på affären. Här köper vi massa gottigt som glass, godis och wienerbröd. Vi trodde att vi skulle hyra nyckeln till Rävfallsstugan här, men kassören berättar att vi måste gå till hotellet. Vi frågar efter den välkända potatisbacken och han säger att det ligger på vägen till Kungsleden andra startpunkt här i byn. Han tycker heller inte att vi ska gå på Kungsleden hela vägen, det är bättre att följa fyrhjulingsleden säger han (men det kommer vi inte att bry oss om). Vi går till hotellet och kvitterar ut nyckeln till Rävfallsstugan, nyckeln kan sedan lämnas tillbaka i handelsboden i Adolfström, så vi slipper gå tillbaka med den hit. Damen i receptionen skulle ramlat baklänges om hon inte redan suttit när hon får reda på att vi har gått ”ända från Dalarna!”. Ja, det börjar bli ganska långt vi har vandrat nu.

 

Upp på fjället

Vi går mot Kungsleden. Inte ser vi någon potatisbacke inte. Mannen i affären syftade troligtvis på den gamla sträckningen av leden som gick på andra sidan Vindelälven. Vi går naturligtvis inte tillbaka, potatisbacken finns ju kvar nästa gång vi kommer hit. Istället följer vi leden upp för slalombackarna. Det är varmt och ganska brant och jobbigt, men å andra sidan kommer vi ju upp högt ganska fort. Ovanför backen står en bänk där vi kan vila en stund, och härifrån har man en jättefin utsikt över Ammarnäs och Gautsträsk. Vi går ytterligare någon kilometer tills vi kommer till Näsbergstjärn där det ligger ett vindskydd. Här passar det bra med en lunchrast. Efteråt fortsätter leden genom björkskogen. En backe tar oss upp på en kalfjällsplatå. Vi har utsikt över Stuvbiebáktties branta stup på andra sidan dalen Mársevággie som är ett fågelskyddsområde. Åt andra hållet kan man ana Vindelälvsdalen och Björkfjället på andra sidan. Ytterliggare en uppförsbacke tar oss upp på Stuorajåbbas stora platå och härifrån får vi en fin vy in i Skebleskalet, som skär in i Ammarnäsfjällsmassivet. Här stannar vi för finfika med wienerbröd från Ammarnäs. Efteråt går vi på lättvandrad rished en lång stund innan leden börjar vika av nedåt, österut mot Vindelälven, en av Sveriges fyra oreglerade nationalälvar. När vi kommer till bron över Vuotsbäcken är vi glada att kunna fylla på med vatten, för uppe på platån har det varit torrt, och vårt vatten är slut. Nu är vi nästan framme, och vi skyndar oss ner genom allt tätare skog, vi börjar bli sugna på att träffa Johanna.

 

Rävfallsstugan

Till slut är vi framme vid den långa bron över Vindelälven, som ligger precis vid Rävfallet, ett vackert fall som gett Rävfallsstugan dess namn. Stugan ligger skyddad inne i björkskogen och man hör hela tiden suset från Rävfallet. Stugan är en av Länsstyrelsens stugor och drivs alltså inte av STF. Den är alltid obemannad och för att få sova i stugan betalar man en låg avgift, samtidigt som han hämtar ut nyckeln i Ammarnäs (den går även att hämta ut i Adolfström). Det är dörren till sovrummen som är låst, så man kan alltid komma in om man behöver skydd. När vi kommer fram står det ingen ryggsäck på farstutrappan utanför huset, så vi antar helt riktigt att vi kommit först. Vi går in och inspekterar och kommer in i ett stort och fint rum med kök. Sovrummen är låsta, det finns många sängar här. Sedan går vi ner till älven och letar rätt på den lilla bastun som vi öppnar och städar ur. Vi tänder i kaminen och går sedan upp för att fixa mer ved. När vi kommer upp står en till ryggsäck på verandan, men vi ser inte till ägaren som kanske har tagit en upptäcktsfärd, så vi sätter igång att såga och klyva ved vid vedboden.

 

Kväll med Johanna

När vi hållit på en stund kommer Johanna skuttande fram mellan träden och ger oss varsin kram. Hon är jättetrevlig, pratar och skrattar. Vi bestämmer oss för att gå ner och lägga på lite mer ved i bastun och sen fixa middag. Vi har dubbla svampomelettportioner sedan vi sparade in en dag på etapp 3 så vi bjuder Johanna, och hon bjuder på makaroner. Här i Rävfallsstugan finns gasolspis som vi fixar maten på, innan vi äter middag tillsammans och pratar om allt mellan himmel och jord. Det finns så mycket att berätta för varandra, så många tips att ge, så mycket vi sett, så många människor vi mött. Vad vi känner till är det första gången under Gröna Bandets (korta) historia som två  olika Gröna Bandet-sällskap möts under pågående vandring. Medan vi äter kommer två fiskare in som Johanna mött tidigare under dagen. De ska inte stanna utan ska upp lite högre upp längs Vindelälven, men vi snackar en stund. Sedan är det dags för bastubad i den mysiga lilla vedeldade bastun och bad i Vindelälven, faktiskt premiärdopp för oss. (Jo, vi har tvättat oss, men för den sakens skull inte direkt badat…) När vi är klara med bastandet går vi upp till stugan igen där det är dags för efterrätt (fromage som blev kvar från igår), godis, choklad och te, och ännu mer prat. Klockan hinner bli halv ett innan vi börjar göra oss i ordning för att gå till sängs efter en mycket trevlig kväll och vi ställer därför väckarklockan lite senare i morgon.

 

%d bloggare gillar detta: