Startpunkt: Riksröse 209A
Slutpunkt: Sjön (ca 970) mellan Deavna och Deavnamaadtege
Datum: 15 juli
Sträcka: 23 km

 

< Till dag 29
Till dag 31 >

 

Morgon dag 30

Morgon dag 30, dåligt väder

 

Pass i regn

Det regnar under natten, och en rödbena flyger runt och visslar så att vi har svårt att sova. När det är dags att stiga upp regnar det fortfarande så det får bli frukost i tältet. Regnet avtar lite när vi fäller ihop tältet och packar våra saker, men det börjar snart om igen. Vi har nedförsbacke en liten stund ner till en jokk som vi enkelt tar oss över, sen blir det mycket brant uppförsbacke. Leden går inte på skrå här inte, rakt upp ska vi, hela vägen upp till ett pass på 1220 möh. Stigen är välrösad, men inte särskilt välgången, så det gäller att hålla sig uppmärksam på rösena. När vi väl är uppe vid passpunkten är det blåsigt och regnigt och ganska molnigt, så det är bara att ge sig av ner på andra sidan. Det är synd det, för här hade vi säkert haft bra utsikt om vi hade haft bättre meteorologiska förutsättningar.

 

Arevattnet

Det är nästan lika brant ner på andra sidan, och nu följer vi en bäck. Det är klippigt och, regnet gör att det är halt att gå, så vi tar det försiktigt. Här försvinner ledmarkeringarna för oss, men vi vet att vi ska ta oss ner till Arevattnet som ligger i dalen framför oss och sedan runda sjön, så vi är inte oroliga. När vi är nere på rätt höjd enligt GPS-klockan letar vi rätt på ett lämpligt ställe att korsa bäcken, för att sedan trassla oss ner genom videt till Arevattnet. Det springer omkring mycket renar här, och de samlas i en stor flock nere vid sjön, som sedan flyr in i Norge (sjön går ända fram till gränsen). När vi är på andra sidan återfinner vi leden som här går längs ett fyrhjulingsspår. Vi går i björkskog i några kilometer innan vi kommer fram till raststugan Arevattnet. Även här en fin stuga, men långt till vattnet. Idag är det Emil som får traska iväg med hinken. Skönt att komma in från vätan. Vi eldar lite och lagar soppa och kaffe. Sedan tar vi oss en liten tupplur. När vi tittar i stugans loggbok ser vi att det är ytterst få människor som skrivit i boken. De allra flesta har dessutom varit här vintertid (förutom personen från Länsstyrelsen som tittar till stugan). Antagligen är det en led som inte många vandrar, kanske för att den slutar i tomma intet vid Skalmodal. Vi spekulerar lite i vad som har hänt med leden. Är det kanske en gammal led som användes innan Sagavägen invigdes 1969?

 

Vad

Det är inte så lockande att ge sig ut i regnet igen, men det är som det är. Nu går vi uppåt igen, och kommer ganska snart upp på kalfjället. Vi går över en rygg och ner på andra sidan och kommer till bäcken Noelejohke som vi får vada. Vadet är enkelt, men vi blir blöta och kalla, och humöret är inte på topp. Tre kilometer kommer vi till nästa å, Kroarjohke. Vadstället ligger strax efter ett vattenfall och det är ett bredare vattendrag så man kan inte se hur djupt det är i bortre änden. Emil går ut utan packningen och rekar och hittar ett lämpligt ställe att vada. Vattnet går upp till knäna på djupaste stället, och vattnet strömmar rejält, men vi klarar vadet bra. Väl över på andra sidan är vi nu rejält kalla, och vi springer runt en stund och försöker hitta en tältplats, men det går inte att finna någon här. Bara att vandra vidare.

 

Snö över Deavna

Nu är det dags att ta sig upp på nästa bergsrygg. Regnet gör ett uppehåll och vi börjar ana lite himmel, men så börjar det regna igen. När vi kommer lite högre förvandlas regnandet till snöblandat regn. Inte så mysigt just som vi ska försöka leta upp en tältplats. Marken är vattensjuk lite här och där efter allt regnande, men vi hittar i alla fall en bra plats i närheten av en liten tjärn. Vi får snabbt upp tältet i blåsten och regnandet, och kan kasta oss in i tältet. Vi är kalla och fryser, så vi drar på oss våra underställ och kryper ner i sovsäckarna. Ikväll skickar vi för första gången iväg meddelandet ”Jobbig dag” med SPOT:en. Annan kuriosa: Idag har vi inte sett en annan människa på hela dagen.

 

%d bloggare gillar detta: