Startpunkt: Vuojatädno, strax V om broarna vid Vidjáguojkka
Slutpunkt: Boarkka
Datum: 29 juli
Sträcka: 16 km + 9 km

 

< Till dag 2
Till dag 4 >

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/d3.GPX”]

Morgon dag 3

Morgon med Vuojatädno bakom videsnåren.

 

Uppför

Under natten har det regnat men när vi vaknar har det slutat. Nästan hela himlen är fortfarande grå så vi packar regnkläderna lättillgängligt i säckarna. Leden fortsätter längs med Vuojatädno, en bit från älven för att undvika videsnåren. I närheten av vandringsleden finns en ensam kulle, en så kallad kame. Kamekullar består av grus, sand och isälvssediment som samlats i en urgröpning i en glaciär och sedan blivit kvar när isen smält bort. Vi följer leden i en svag uppförsbacke upp för fjället Loadásjs sida. Efterhand som vi närmar oss passpunkten blir lutningen brantare. Här i backen ser vi vandringens första renhjord, som springer ner och gömmer sig i videt. När vi kommer lite högre upp börjar vi se lite av Vásstenjávrre, en av de stora sjöarna i Padjelanta. Härifrån kan vi också se Gievgessuoloj som är en ö som ligger strax utanför utloppet av Vuojatädno från Vásstenjávrre. På ön ligger ett sameviste, ett trevligt ställe att bo på. Ungefär här, med ett hundratal meter kvar till passet känner vi att det är dags för en paus, och vi slår oss ner på ett par flata stenar för att ta oss lite nötter. I närheten sitter en annan vandrare och fikar. När pausen är slut går vi upp till det lilla passet och genom ett renstängsel. På den här sidan krönet ser vi mer av Vásstenjávrre. Leden går en bit över en fin platå och vi får korsa några små bäckar. Solen börjar titta fram när vi vandrar här över fina gräsängar.

 

Låddejåkkåstugan

Vi närmar oss dalen när Låddejåhkå slingrar sig fram. På andra sidan dalen ser vi den långa backen upp till platån Boarkka (eller Pårka som är den försvenskade stavningen) som är målet för dagen. Två fjäll höjer sig på var sida om Boarkka: åt vänster (österut) har vi Máhttoajvve och åt höger ligger det lite lägre Mulkka. Vi bestämmer oss för att följa vår plan och försöka bestiga Máhttoajvve ikväll. Mulkka lämnar vi till morgondagen, då vi också tänkt fortsätta till Allaktjåhkkå. Backen ner till Låddejåkkåstugan är ganska brant, skönt att vi inte går åt motsatta hållet. Vi kommer fram till stugan och läser på en skylt att en sträcka av leden hade spångats av värnpliktiga 1996 som en slags present till kungen på 50-årsdagen. Det kanske är dags igen om två år? (Annars kan vi tipsa dem om att området runt Pårtestugan är i behov av en omspångning, i högre grad än Padjelantaleden.) Låddejåkkåstugan är den första stugan vi kommer fram till som inte drivs av STF. Här i nationalparken är det istället samebyarna som står för skötseln av fjällstugorna. När vi står där vid stugan kommer stugvärden fram till oss: en man med långt hår och stort skägg som bär runt på ett stativ med en kamera med ett stort objektiv på axeln. Vi snackar lite med killen och frågar om det är okej att vi sitter på en bänk utanför stugan och lagar vår lunch. Det är det visserligen, men han vill helst ha en dagsavgift om vi ska slänga sopor och gå på toa. Vi tycker att det känns lite dyrt att betala 60 spänn per person för att gå på dass (särskilt eftersom vi bär med oss en spade!) så vi blir inte så sugna på att luncha här, men vi sätter oss en stund för att vila på bänken. Fjällstugan ligger fint på en hylla högt över den vackert turkosfärgade jåkken, och utsikten mot Boarkka och fjällen på andra sidan är mycket vacker. Vi lämnar stuglägret och går ett kort stycke genom björkskogen (det finns ett litet bälte av björkar alldeles nere vid norrsidan av Låddejåkkå) tills vi kommer till bron som vi passerar. På andra sidan går vi ner till jåkken där det är fina klippor att sitta på medan jåkken forsar förbi. Dessutom finns det vackra jättegrytor i klipporna. Här är det mycket vackert och en perfekt plats att käka lunch på.

 

Upp på Boarkka

När vi är mätta och nöjda är det dags att ge sig på backen upp till Boarkka. Den är lång och seg, och det är varmt i solskenet, men den är inte jättebrant. Väl uppe på platån är det mycket fint, grönt och härligt. Precis intill leden står en vit rauk. Det finns raukar på andra ställen än på Gotland. Här stannar vi en stund och tittar på den märkliga kalkstensformationen och försöker samtidigt spana efter en lämplig tältplats. Vi fortsätter en bit till längs leden, innan vi beslutar oss för att gå ner till en jåkk för att leta rätt på en lämplig plats. Det är inte helt enkelt för åt ena hållet är det ett stort blött område och innan jåkken är marken kullrig. Men precis bredvid den lilla bäcken hittar vi en plan yta där vi kan få plats. Nu är vi framme på Boarkka som ska bli vårt hem två nätter framöver. Vi slår upp tältet och fixar fika. Medan vi håller på och fixar med lägret ser vi en jättestor renhjord på andra sidan leden, på sluttningen upp mot Mulkka. Vi ställer middagsmaten i blöt (ikväll blir det lax), packar dagturssäcken och ger oss sedan iväg upp mot Máhttoajvve.

 

Máhttoajvve

Första biten går över gräsängar och lite högre upp blir marken mer jordig. Marken ligger som i lager här som skjuter ut över varandra så man får klättra upp en brant kort backe och sen blir det lite mindre brant. Vi har läst att den här sortens terrasser har bildats genom att lager av frusen mark glider ut över varandra. Här i backarna finns mycket fågel, vi ser (och hör!) både ljungpipare och stenskvätta. Backen upp är ganska ansträngande, men när vi stannar för att hämta andan får vi belöningen: utsikten bakåt är helt fantastisk med platån Boarkka, bergen Mullka och Allak mittemot, och på var sin sida om platån de stora sjöarna Vásstenjávrre och Virihávrre. Härifrån har man intrycket att sjöarna är en enda stor sjö som omringar fjällmassivet på andra sidan Boarkka. Vi närmar oss det vi trott vara toppen, men när vi är där inser vi att vi har en bit kvar att gå. Vi har hamnat på en förtopp med magnifik utsikt västerut, men utsikten österut är fortfarande dold, vi har några höjdmeter kvar. Sista biten går över sten, men turligt nog är det inga stora block. Här stöter vi upp en hel del fjällripor som ligger och trycker mellan stenarna. När vi kommer över krönet så är vi framme vid toppröset vid 1 467 möh. Utsikten österut mot Sarekfjällen är hänförande. Topp på topp ligger efter varandra som i ett pärlband och U-formade dalar skjuter in som kilar mellan dalarna och lockar till upptäckter och nya äventyr. Här blir vi sittande en stund, att njuta av vackra utsikter är ett långsamt nöje. Efter en stund tar vi oss lite längre söderut, där vi får en fin utsikt över den turkosa sjön Álggajávrre och älven Miellädno som slingrar sig från sjön hela vägen till Virihávrre. Den älven kommer vi att korsa i övermorgon. På andra sidan Miellädno ligger fjället Álátjåhkkå som vi också har planerat att bestiga. Berget har en mycket ljust grå färg, väldigt speciellt. Vi går sedan tillbaka till förtoppen för att fotografera lite, innan det är dags att börja nedstigningen igen. Det är alltid lite tråkigt att gå ner från ett berg, det är en så underbar känsla att vara däruppe på toppen och se hela landskapet framför sig. Men nedstigningen innebär också att vi har utsikten över Boarkka och sjöarna framför oss, och dessutom springer en stor renflock förbi oss relativt nära.

 

Laxpasta

Hemma vid tältet är det dags att laga mat. Idag är det ytterligare ett recept från Fjällmat: Laxpasta med pepparrot. När man ska torka fisk måste man tänka på att frysa fisken om man köpt färsk fisk eftersom den kan innehålla parasiter. Vi brukar köpa fryst fisk, så är det inte några problem. Fisken skivas tunt, saltas och steks i torr stekpanna innan torkningen. Lax är ju en ganska fet fisk, och därför blir den inte helt hård när man torkar den, och den håller inte heller lika länge. Tips är att vakuumförpacka, det gör vi med alla våra maträtter i färdiga portioner. Praktiskt och dessutom härsknar inte maten. Pepparrot har vi aldrig torkat förut, men det var mycket enkelt: Skär i skivor, torka, klart. Efter torkningen har vi mortlat de torkade pepparrotsskivorna till pulver. Laxen och pepparroten har legat i blöt medan vi varit uppe på Máhttoajvve, så nu återstår bara att koka pasta (3-minutersspagetti), blanda i fisk och pepparrot och lite mjölkpulver och värma på. Vi äter middagen inne i tältet, för det har blåst upp rejält. Det smakar gott, men vi har kanske varit något försiktiga med pepparroten, det får bli lite mer till nästa gång. Vi går och lägger oss med ett leende på läpparna och en vacker utsikt på näthinnan.

 

%d bloggare gillar detta: