Den tredje dagen går vi tillbaka från Kårsavaggestugan till Abisko turiststation, den här gången nere i dalen. En fin och lättvandrad promenad som startar på kalfjället och så småningom går ner i Abisko nationalparks björkskogar.

 

[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/2015-07-25 10:02:41.GPX”]

< Till dag 2
Till dag 4 >

 

Morgon i Kårsavagge

När morgonen kommer vaknar alla vi i stugan upp ungefär samtidigt. Vi lagar gröt, äter, bäddar och städar. Säger hej då till våra rumskamrater och stugvärden och ger oss av, tillbaka mot Abisko. Igår gick vi ju över bergen, men idag ska vi gå ner till Abisko genom dalen. Stugvärden säger att vi kommer till Latnjajohka om en kilometer och att vi behöver vada den idag med, så att vi kan ha på oss sandalerna om vi vill. Vi tycker dock att det är lite väl långt att gå i sandaler så vi har kängorna på. Och det är nog bra, för här går vi i ganska mycket ris och videsnår som skrapar oss på bena. Efter en kort promenad kommer vi fram till vadstället. Här är jåkken uppdelad i flera armar och vattnet är grunt och inte särskilt strömt, det är alltså ett enkelt vad.

 

I dalen

Efter vadet fortsätter vandringen i lite vide och blött en stund. Vid bäcken som kommer ner från Frippes fall stannar vi för en välbehövlig kaffe- och kakapaus. Här har vi fin överblick över den nedre av Kårsavaggesjöarna – Vuolimus Gorsajávri och de Boazočohkkamassivets branta bergväggar på andra sidan. Vi roar oss med att försöka lista ut var vi trasslade oss upp när vi var där på andra sidan för några år sedan. Efter fikapausen fortsätter stigen in i lite björkskog, men ganska snart går leden ner mot sjön där rishedlandskapet tar över igen, här är ett sådant där ställe där man går på kalfjäll med skogen högre upp på fjällsidan. När sjön slutar fortsätter leden en bit ifrån den här ganska breda Gorsajohka. En bit före bron som leder över till Njunesgeahči kommer vi fram till ett ställe med klippor invid jåkken. Här passar det bra med lunchpaus.

 

Eftermiddag

Medan lunchsoppan puttrar passar vi på att vila på klipporna, ta av oss kängor, fotografera och titta på vattnet som forsar förbi. Vi får också sysselsätta oss med en relativt stor mängd bromsar som envisas med att också vilja käka. Efter lunchpausen fortsätter vi över härlig gräshed bort till bron. Våra vänner vill gärna prova på att gå på hängbron och går över och tillbaka innan vi fortsätter mot Abisko. Det mörknar på himlen och snart börjar droppar falla och det är bara att stanna för att sätta på sig regnutstyrsel. Regnfallet visar sig dock bli lätt. Vi korsar gränsen till och går in i Abisko nationalpark. Snart kommer vi in i en vacker parkartad björkskog och den långa nedförsbacken ner till Abisko.

 

Abisko

Väl framme vid Abisko turiststation fixar vi nyckel till en stuga. Sedan tar vi bilen bort till Abisko Östra och affären där vi handlar middagsmat. Sedan åker vi tillbaka och duschar och bastar i byggnaden Keron som är turiststationens vandrarhemsavdelning. Efter bastun är det dags att laga middag: viltskav och potatismos, med glass och varm hjortronsylt till efterrätt. Enkelt men mycket gott. Vi passar på att planera lite för dagarna som kommer. Enligt vädersajterna ska vi få finväder imorgon förmiddag, det ska sedan bli lite mer molnigt och i övermorgon ska det regna. Vi bestämmer därför att vi åker till Geargevággi (Kärkevagge) imorgon bitti och när vi är klara där fortsätter vi till Norge och Narvik, där kan vi ju gå omkring även om det regnar tänker vi. Därför får vi också boka hotell så vi har någonstans att bo imorgon. Resten av kvällen slappar vi och spelar sällskapsspel.

 

Meddelande från Frippe

En liten anekdot från dagen: När vi kommer tillbaka till Abisko upptäcker Christophe en rolig sak: Frippe som har namngivit Frippes fall där vi var igår har skickat ett meddelande via hemsidan till oss. Igår, när vi var där vid Frippes fall! Han har av en slump fått se Christophes bild av Frippes fall från förra gången vi var där (2011) och kontaktat oss för att höra om vi vill ha ett diplom, som han delar ut till de som kan ge ett bildbevis på att de varit där. Vilken otrolig slump; väl hemma svarar vi naturligtvis och skickar med bildbevis att även Micke och Helena varit vid fallet, och vi har nu fått våra diplom. Tack så mycket för dessa, och för att du har delat med dig av denna fina plats till oss alla!

 

%d bloggare gillar detta: