Startpunkt: Sjö NO om Guossjájávrre
Slutpunkt: Vuojatädno, strax V om broarna vid Vidjáguojkka
Datum: 28 juli
Sträcka: 18,5 km + 2 km
[map style=”width: auto; height:300px; margin:20px 0px 20px 0px; border: 1px solid black;” maptype=”ROADMAP” gpx=”https://letrek.se/wp-content/uploads/d2.GPX”]
Morgon vid sjön
Guossjájávrre
Vi vaknar av oss själva när vi sovit färdigt, skönt att inte behöva ha väckarklocka. Idag är det lite växlande molnighet ute. Färre insekter än igår så det går bra att äta frukost utomhus. Dagens vandring börjar med en svag uppförsbacke genom den här dalen vi går igenom (den har inget namn på fjällkartan, men man kanske skulle kunna tänka sig att den heter Guossjávágge?). Efter det första krönet får vi utsikt över sjön Guossjájávrre. Det ser ganska blött ut nere vid vattnet, men leden går en bit upp på dalsidan för att gå på torrare mark. På andra sidan sjön ser vi fjället Allak som har en hög brant som vetter åt vårt håll. På andra sidan sjön, uppe vid dalens vattendelare ligger raststugan Kårsåjaure. I närheten av stugan står ett tält och den ensamme tältaren verkar precis ha gått upp, han håller på med morgonbestyren. När vi kommer fram till raststugan kommer också fyra vandrare från andra hållet. Vi stannar en stund och äter lite nötter och passar också på att gå in i stugan och skriva i loggboken.
Mot Kutjaure
Efter pausen passerar vi passpunkten och det är alltså nedför, även om det är ganska svagt så här till en början; vi kommer ut på en platå högt över sjön Kutjaure som än så länge är dold. Ju längre ut på platån vi kommer desto mer öppnar sig utsikten österut mot Áhkká och Sarek. Snart kommer vi fram till en mycket hög bro som leder över en liten strilande bäck som man lätt skulle kunna ta sig över genom att hoppa på stenarna. Antagligen är det högst skiftande vattenstånd i den här bäcken som gör att en så hög och ståtlig bro behövs. En annan lustig detalj med bron är att den är riktad åt ”fel” håll. Vandringsleden har tagit en lov runt en krök av bäcken och bron tar oss norrut innan leden kröker tillbaka. Efter att ha passerat bron ställer vi av oss ryggsäckarna, lämnar leden och går fram mot krönet (säger man krön även i nedförsbackar?) för att kolla in utsikten över Kutjaure. Härifrån ser vi också den stora älven Vuojatädno forsa ut i sjön och dessutom ser vi STF-stugan Kutjaure dit vi är på väg. Det börjar dugga lätt när vi går tillbaka till leden, men det blir inget regn av det och det håller snart upp igen. Tillbaka på leden kommer vi snart fram till ytterligare en bro. Den här jåkken rinner genom en kanjon precis där bron passerar och vattnet forsar fram i ett vattenfall omgivet av klippor. Det är jättefint och vi stannar naturligtvis en stund för att titta och fotografera.
Vattenfallsutflykt
Efter bropassagen blir det ett brantare nedförslut mot fjällstugan. Ett bit innan vi kommer fram går vi in i björkskog. Ljudet från ett vattenfall ökar när vi närmar oss fjällstugan som ligger precis bredvid Sieberjåhkå. Vi kommer fram till stugan som är tom. Värden är på tur. Det är i alla fall dags för lunch, så vi slår oss ner på bänken utanför och fixar soppan. Efter disken har det fortfarande inte dykt upp någon, men det kommer en helikopter och landar på landningsplatsen en bit från själva huset. Det är en man som vi känner igen som en av receptionisterna från Ritsem som har kommit hit med en kvinna för att gå en bit längs Sieberjåhkå. Vi bestämmer oss för att lämna ryggsäckarna här vid stugan och ta oss upp till det lite större vattenfall uppströms Sieberjåhkå som Grundsten nämner i sin guidebok över Padjelanta, om vi har tur är värden kanske här när vi kommer tillbaka. Vi går över bron vid vattenfallet vid stugan och går därmed in i Padjelanta nationalpark för första gången. På andra sidan jåkken växer ingen skog, här är det härlig rished. Strax efter bron viker en stig av från Padjelantaleden, det är skyltat ”vattenfall”. Vi tar stigen som följer jåkken ungefär en kilometer uppströms. Långt innan vi är framme ser vi ett stort vattenfall. När vi närmar oss ser vi någon som håller på att sätta upp ett tält på andra sidan jåkken, det är Ritsemreceptionisten med sällskap. De har verkligen en fin tältplats, men utsikt över det vackra vattenfallet åt ena hållet och Kutjaure och Áhkka åt andra. Här blir det nog att tälta någon gång, det gäller bara att stå ut med ljudet från vattenfallet. Vi går ju på andra sidan jåkken och närmar oss vattenfallet och det dånar verkligen från vattenmassorna. Ett riktigt imponerande fall. Dessutom sitter Darth Vader mitt i vattnet. Vi fotar och tittar, och fotar lite mer. Sen bestämmer vi oss för att gå upp ovanför fallet och titta. Brant uppför, men det lönar sig. Mycket fin utsikt. Vi ser också en strömstare som modigt flyger mot vattenmassorna. Det var helt klart värt att gå den lilla omvägen för att komma hit.
Skäjdda
När vi kommer tillbaka till Kutjaurestugan sitter tre människor på bänken och fikar. Det är stugvärdsparet och en vandrare på väg till Sarek. Vi slår oss ner och pratar en stund. Sarekvandraren var tältaren vi sett vid raststugan i morse. Vi berättar att vi tänkt gå till broarna över Vuojatädno och tälta där och värdarna säger att det säkert är mycket fiskare där. Det visar sig om vi får någon plats. Vi köper stugmärket, som naturligtvis föreställer en strömstare, innan vi går vidare. Från Kutjaurestugan går leden över den stora flacka slätten Skäjdda. Det är tydligen vanligt med stora renhjordar på den här platsen, vilket man kan förstå så grönt och fint som här är. Renarna har däremot beslutat sig för att käka någon annan stans idag, vi ser inte en enda. Vattenfallet vi varit vid ser man däremot länge och så småningom ser vi den relativt stora sjön Sálluhávrre i framåtriktningen.
Vuojatädno
Snart nog kommer vi fram till Vidjáguojkka, platsen där vi ska gå över de mycket stora älvarna Varggá och Vuojatädno som rinner ut från sjöarna Sálluhávrre och Vastenjávrre. Första bron tar oss från Skäjdda över Varggá till näset mellan de båda stora sjöarna. Bron består av en spång som hänger i lite vajrar. Det rör sig i sidled när vi går över, lite läskigt är det men vi kommer till andra sidan. Nästa bro är av samma typ och tar oss över till en ö i Vuojatädno. Här är det mycket riktigt mycket människor som tältar. Det känns inte alls aktuellt att bo just här utan vi fortsätter mot den tredje och sista bron. Den går högt över det breda vattendraget och den är mycket lång. Innan vi ger oss ut på bron talar vi med en finlandssvensk kvinna som står och väntar på sina vandringskamrater som är på väg över bron. En av dem är tydligen mycket rädd för att gå över broar och vi berättar för henne som väntar att det snart kommer två till läskiga broar. Sällskapet lyckas i alla fall ta sig över och vi går ut på bron. Det är en härlig känsla att befinna sig högt över vattnet som rinner fram i sakta mak under oss. Den här bron är en vanlig hängbro och inte alls lika läskig trots att den är mycket högre upp.
Kvällsbestyr
På andra sidan börjar vi leta tältplats. Det är mycket vide och blött så det är inte så enkelt. Vi fortsätter längs leden som nu har gått ihop med Padjelantaledens östra sträckning. Efter ungefär en halv kilometer finner vi en ok plats nere vid älven som har använts som lägerplats tidigare. Vi slår upp tältet och går ner till älven för att tvätta oss. Sedan är det dags för middag. Idag blir det korv- och grönsaksröra, ett nytt recept för oss från Fjällmat. En enkel rätt bestående av bulgur, torkade morötter, torkad purjolök och ölkorv som skivas ner i maten. För att sätta piff på maträtten tillsätts tabasco som vi tagit med oss i en liten flaska. En god och ganska stark rätt. Efter disken börjar det regna litegrann, så det passar bra att gå och lägga sig.
Senaste kommentarer