Startpunkt: Abiskojaure fjällstuga
Slutpunkt: Alesjaure fjällstuga
Datum: 20 mars
Sträcka: 21 km

 

< Till dag 1
Till dag 3 >

Tidig morgon

Vi är uppe tidigt, precis som de flesta andra i stugan. Idag har vi en lång skidtur framför oss. Vi gör frukost och fixar och donar i stugan tillsammans med de andra stuggästerna. Medan vi äter kommer en av värdarna in i stugan och ger en färsk väderleksrapport. Det kommer att blåsa uppe på fjället, precis som vi har läst att det ska göra. Vi bestämmer oss för att åka till Alesjaure, där vi senare avgör vad planerna blir. Sagt och gjort, vi gör oss i ordning, packar pulkan, spänner på oss skidorna och åker iväg.

 

Gironbacken

Första biten efter stugan åker vi på Gamaeatnus is, men ganska snart viker spåret mot Alesjaure av söderut, in i björkskogen. Vid ett tillfälle kommer vi ut på en stor myr och får utsikt mot berget Gárddenvárri och backen upp mellan detta berg och Giron. Detta är den omtalade Gironbacken. Vi tar oss upp för det första lilla motlutet innan det är dags att byta stighudar. För relativ flack åkning använder vi oss av korta stighudar med felleslås, som ger fäste under spannet på skidan, men för denna längre och brantare backe har vi hellånga stighudar som vi nu ska premiärtesta. Vi drar av de korta hudarna och klistrar på de långa. Sedan, vilket fäste! Ingen bakhalka här inte (och inget glid heller för den delen). Det blir enkelt att gå uppför backen, men ansträngande.

 

Meditationspaus

Efter en stunds uppförsbacke kommer vi till meditationsplatsen där vinterled och sommarled korsar varandra. Här finns en sten med ett citat från Dag Hammarskjölds Vägmärken: ”Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället.” Känns kanske inte helt relevant på vinterturen. Här blir det bra med en liten snackspaus. Härifrån har man en fin utsikt ner mot Abiskojaure och stugplatsen. Under vår paus kommer två skidare med pulka och hund och far förbi.

 

Gárddenvággi

Vi behåller de långa stighudarna på en stund till, vi vill minnas att det blir lite mer uppför när vi ger oss in i dalen Gárddenvággi mellan fjällen Gárddenvárri och Giron. Men de värsta uppförsluten verkar vara passerade så det blir mest jobbigt att sega på med det dåliga glidet, så efter en stund stannar vi och byter tillbaka till de korta. Nu är vi uppe på kalfjället och vi känner att det har börjat blåsa upp, men än så länge är vi ändå ganska i lä nere i dalen. Skoterspåren är också borta då vi har gått in i ett stort område med motortrafik förbjuden, så här får vi gå på i spåren efter andra skidåkare. Snötäcket är än så länge tjockt och mjukt. Lite längre fram kommer vi till en kort men brant uppförsbacke upp från dalen som blir riktigt seg att ta sig upp utan de långa hudarna. Jobbigt att saxa sig uppför med en pulka som drar en bakåt.

 

Blåsigt

Efter dalen kommer vi upp på en liten platå. Här tar vinden i ordentligt från sydost där den vida Alisvággi öppnar upp sig och leder vinden mot oss. Men trots den kraftiga vinden har vi för det mesta god sikt. Det är ingen snö i luften utan bara den som driver längs marken. Men vi märker att snön är mer packad och hårdare här uppe där det ofta blåser. Efter en stunds skidande över platån kommer vi fram till ett stängsel som markerar gränsen mellan två samebyar. Sommartid behöver man passera stängslet på en trappa, men nu är vi så högt uppe tack vare snön att det bara är att glida över. En kort uppförsbacke senare och vi får en fin utsikt framåt över sjösystemet i Alisvággi, även om man inte ser något av sjöarna såhär på vintern. På andra sidan sjöarna har vi Goduglaciären under Kåtotjåkka och den väldiga branten Njuikkostakbákti.

 

Lunchpaus

Vi ser också den lilla raststugan Radunjárga som ligger ungefär halvvägs mellan Abiskojaure och Alesjaure. Där blir det bra med lunchpaus, men först ska vi ta oss dit. Energinivåerna är lite låga, så det blir lite kämpigt. Det är ibland lite jobbigt att se målet länge i förväg. Till slut kommer vi i alla fall fram. Det ser ut att vara lite folk i stugan, och då vädret är fint om än lite blåsigt kan vi leta rätt på lite lä och käka utomhus. Idag blir det frystorkad påse till lunch. Det brukar vi ju inte äta så mycket annars, men det är lite praktiskt så här vintertid. Kokhett vatten i termos har vi fixat i morse så det är bara att hälla ner i påsen och vänta. Det smakar väl ändå rätt bra och är mättande.

 

Alisvággi

Efter lunchpausen får vi lite sämre sikt ett tag. Men när vi kommer fram till den långsträckta sjön Alesjaure öppnar sikten upp sig igen. Härifrån kan vi se hela vägen bort till stugplatsen 7 km bort. Det är en ganska vid dal som vi far igenom och vinden får fart, men sikten är god över bergssluttningarna runt omkring oss. När vi kommer närmare stugplatsen ser vi två andra fjällfarare komma nedfarande på bergssluttningen på leden från Unna Allakas. Sista biten är vi ganska trötta och slitna och det är skönt när vi har tagit den sista backen upp på kullen där stugorna ligger och vi är framme.

 

Födelsedag på Alesjaure

När vi kommer in bland stugorna står en stugvärd och hälsar oss välkomna. Han visar var de olika stugorna ligger och var man hämtar vatten. Sedan får vi gå in i huvudbyggnaden där en annan värd ger oss varm saft och vi får slå oss ner och vila, innan det är dags för oss att få vårt rum tilldelat. Huset vi ska bo i ligger helt dolt bakom en jättehög snödriva, så vi får åka runt huset för att komma fram till dörren. När vi packat in oss i vårt rum går vi och hugger lite ved. Sedan är det dags för en bastu. På väg dit hämtar vi med vatten från vattenhålet i älven. När vi känner oss klara går vi tillbaka till huset. Idag firar vi Christophe som fyller år, så det blir efterrätt och en liten present till födelsedagsbarnet innan det är dags att knyta sig.

 

%d bloggare gillar detta: