Startpunkt: Gråsjövalen
Slutpunkt: STF Fjällstation Kolåsen
Datum: 29 juni
Sträcka: 21 km

 

< Till dag 13
Till dag 15 >

 

Morgon på Gråsjövalen

Morgon på Gråsjövalen

 

Gråsjön

Det är ganska blåsigt när vi går upp. Vandringen fortsätter över Gråsjövalen, till bortre änden av själva Gråsjön där vi ska gå ner från fjället och runda sjön. Här uppe är det ganska myrigt och blött, det är egentligen en vinterled fast det är markerat som en både-och-led. När vi kommer ner i skogen blir det ännu blötare. Här är det svårare att avvika från leden, eftersom man då tappar bort kryssen. Så det blir ganska tungt och jobbigt att gå. Strax innan vi är framme vid Gråsjön ska vi gå över en bäck på några broar. Här är det helt översvämmat, och vi får hoppa mellan grästuvor som sticker upp ur vattnet för att inte blöta ner oss. När vi kommer fram till vägen tar vi en liten paus. Det finnsen informationstavla över Skäckerfjällen här, och ett litet bord. Det ligger också ett bostadshus här, men det är en tydlig ”privat”-skylt som pekar upp mot huset, så det är nog ingen som vill ha sällskap.

 

1800-talsfornminne

Vi fortsätter nu vandringen på grusvägen. Några hundra meter senare finns en skylt upp mot vänster som säger ”skifferladugårdar”. Vi går upp för slänten för att kolla. Den ladugården som vi ser är en gammal stenruin, där bara väggarna står kvar. Enligt en skylt som sitter här fanns det bra skifferstenar här för att bygga hus av. Det var däremot inte så praktiskt, för det isolerar väldigt dåligt, så de hade dem till ladugårdar. Korna bodde på bottenvåningen och fåren på övervåningen. Man hade en stor balja i huset i vilken man kokade någon slags gröt åt djuren. Samma balja användes också till det årliga julbadet, av människorna alltså. De här ladugårdarna räknas tydligen som fornminnen, trots att de byggdes på 1800-talet. Vi visste inte att fornminnen kunde vara så unga, men alltid lär man sig något nytt. Senare passerar vi en vindkraftverk som står nära intill vägen. Dagen innan hade vi sett det på avstånd uppifrån Gråsjövalen. Kraftverket brusar och låter. Lite udda att de har byggt ett enda vindkraftverk här ute i skogen. Lite senare tar vi en vilopaus i vägkanten. Vi hittar nämligen ingen bra plats att stanna för lunch, det är lite svårare så här när vi går på väg, och därför har vi bestämt oss för att vänta tills vi kommer ut på den lite större vägen. Den går intill sjön Juvuln, här kan vi stanna och ta vatten ur sjön. När vi ska till att gå igen efter lunchen börjar det regna, så vi får dra på oss regnkläderna. Det slutar naturligtvis att regna nästan direkt, så efter en stund får vi dra av oss skalplaggen igen. På den här lite större vägen åker det en hel del bilar, och vi hejar på alla vi möter. De flesta är glada och hejar tillbaka. Trevligt här i Jämtland!

 

Kolåsen

Snart kommer vi till avtagsvägen mot Kolåsen. Egentligen fortsätter vår rutt lite mer norrut på den här lite större vägen innan vi ska vika av åt öster, men vi har bestämt oss för att vika av 4 km västerut (och gå tillbaka samma 4 km imorgon) för att komma till Kolåsens fjällstation. Det här är en lite mindre grusväg igen, på den lite större vägen var det oljegrus minsann! Här och var längs vägen är det fin utsikt över sjön Äcklingen och Skäckerfjällen en bit bort. Det är mest skog även här, men lite då och då är det lite gärden och hagar istället. Vid ett sånt litet öppnare parti stannar vi och pausar i diket, som är fullt med blommor. Vi kommer fram till fjällstationen strax innan receptionen öppnar. Hotellet är lite gammaldags och mysigt. Vi får ringa på en klocka för att Anna, som ägarinnan heter, ska komma upp från undervåningen, så att vi kan checka in. Vi ska sova i jaktrummet. Det visar sig att varje rum har ett eget tema. Nyckeln hänger utanför dörren på en krok, så det är bara att kliva in. Jaktrummet betyder att allt i rummet är pyntat med jaktmotiv, och med allt menar jag kuddar, gardiner, jaktmotiv på tavlor och en affisch med olika djur på dörren. Detta är ju jätteroligt! I soffan står det ett stort inramat fotografi av en kvinna som sitter vid en öppen spis, bredvid kvinnan ligger en (levande) älg, med huvudet i kvinnans knä. Fotografiet verkar vara taget i början av 1900-hundratalet någon gång. Vi duschar, och sen passar Christophe på att sova lite för att mota bort lite huvudvärk, medan Emil passar på att messa lite grattis till sina kamrater Calle och Emma som fyller år igår respektive idag. Vi har bokat bastun till klockan fem. Det är skönt med ett varmt bastubad.

 

Lyx på vandringen

Efter bastun är det dags för middagen, som vi intar i matsalen som ligger på nedervåningen. Nu har Anna förvandlats till servitris, hennes man Micke är kock och lagar maten. Det är några andra gäster här, ett lite äldre par som verkar bo på hotellet, en äldre herre med sitt barnbarn (?) och lite senare dyker två killar upp som också har kommit vandrande hit. Middagen är jättegod. Vi äter rökt röding till förrätt, lammkotletter och lammstek med kålgrädde och rotsaker till huvudrätt samt glass och mylta till efterrätt. Till detta en jämtlandsöl och jättegott knäckebröd från Huså bageri (rekommenderas!). Mycket mat, och allt är ekologiskt och trevligt också. Dessutom är Anna en mycket trevlig och pratsam servitris, vilken härlig kväll. Efter middagen ringer Emil upp sin pappa som också fyller år idag. Vi passar på att tvätta lite i handfatet på rummet. Sen går vi till TV-rummet, där de också har en massa böcker. Vi sitter och läser här en stund innan vi går upp på övervåningen igen. När vi är på väg att gå in i rummet kommer de andra vandrarna ut från sitt rum bredvid (blomsterrummet). De är tydligen kyrkvaktmästare, och den ena har jobbat i det här pastoratet, så han har varit här förut och klippt gräset borta vid lappkapellet. När vi pratar lite kommer det fram att han ursprungligen kommer från Ekshärad i Värmland. Trevligt att möta värmlänningar även här i norrland. När vi snackat klart går vi in och lägger oss, härligt att sova i en säng i natt!

 

%d bloggare gillar detta: