Nu har vi kommit till Kvikkjokk, och har enligt våra anteckningar passerat 1000 km. I och med att vi gått in på etapp 4 påbörjade vi även Kungsleden, som vi nu alltså har gått lite drygt hälften av. Etappen har varit en vandring i omväxlande natur, med mycket sol och värme, insekter och hjortron. Här kommer 10 saker vi minns från etappen.

 

1. Kontrastrik natur

Under vår etapp från Hemavan till Kvikkjokk har vi vandrat igenom det mesta av vad vår fjällvärld har att erbjuda. Starten från Hemavan går rakt igenom ett högfjällsområde, när man vandrar i dalen Syterskalet som skär rakt igenom Norra Storfjället. En mycket imponerande känsla att gå i den vackra U-dalen med mycket höga bergväggar på bägge sidor. Efter Syterskalet kommer man ut på en fjällplatå, kännetecknande för Vindelfjällen, där vi kunde se fjäll långt i fjärran. Denna typ av landskap har vi sedan stött på vid flera tillfällen under etapp 4, ett annat vackert exempel var platån över fjället Stuor-Jåbba efter Ammarnäs. Då turen sedan gått i lågfjällsterräng har vi även vandrat en hel del i skog. Björkskog av olika typer, dels frodig skog med tät undervegetation av höga örter som torta och nordisk stormhatt, dels mycket gles björkskog som ger en luftig känsla. Vi har även vandrat genom gammal barrskog vid några tillfällen, där skägglavar hänger från de gamla tallarna. Skogsmarkerna bryts dessutom upp av myrar här och där, där man kan få lite längre siktvidd. Naturen har helt enkelt bjudit på stora kontraster som gjort etappen variationsrik och spännande.

image

 

2. Fjällstugor

Hela denna etapp har gått längs Kungsleden, och den första sträckan av denna gick genom Vindelfjällens naturreservat, som är Sveriges största naturreservat. Detta är en mycket vacker och lättvandrad sträcka, inte minst tack vare stugorna som ligger lämpligt utplacerade med jämna, ganska korta, intervall. Dessa stugor drivs av STF, och i varje stuga finns en stugvärd som hälsar välkommen, visar runt, tar betalt och så vidare. Det var mycket trevligt att träffa värdarna. Första värden vi mötte var Göran i Viterskalsstugan, som var där tillsammans med sin son Alfred. De hade bakat sockerkaka som de bjöd på när vi kom dit och berättade om vår vandring. Vid nästa stuga, Syterstugan, stannade vi för en natt. Här var Maggan värd, och hon hade också en praktikant som hette Mats som höll på att utbilda sig till stugvärd (det ingår två och en halv dags praktik i utbildningen). Dessa två var mycket trevliga, och då det inte var så många andra gäster här denna kväll satt de uppe länge på kvällen och pratade med oss om olika vandringar och fjälläventyr. Dagen efter käkade vi lunch i Tärnasjöstugan, där vi träffade Gun. Här fanns också Mats fru Lisa, som även hon var stugvärdspraktikant. Lisa var mycket intresserad av vår färd, och särskilt imponerad av vår planering. Mats kom till Tärnasjö efter oss, då både han och Lisa skulle ge sig ut på tur och försöka hitta den sällsynta orkidén brudkulla. Hoppas ni fann den! Nästa stuga var Serve, där Håkan värdade. Han hade till skillnad från många andra stugvärdar bytt stuga varje år han hade varit värd, och visste därför massor om olika platser vi varit på, eller kommer till senare. Vid stugan Aigert möttes vi av Karlstadssolen. Här var nämligen Bengt värd, och han bor i vår soliga stad. Han var mycket korrekt till en början, och närmast lite militärisk när han visade på vattenplatsen och delade ut bastutider (19.00-19.45) men han mjuknade sedan och blev mycket pratsam, så att vi knappt kom därifrån dagen därpå. Efter Vindelfjällen har det inte varit några fler STF-stugor ännu, men under vår nästa etapp kommer vi att stöta på desto fler…

image

 

3. Johanna

När vi lämnade Hemavan fick vi ett Facebook-meddelande från Johanna Lundgren, en tjej som går Gröna Bandet från norr till söder. I meddelandet frågade hon om vi skulle till Rävfallsstugan den 22/7, och det skulle vi ju. Det skulle alltså bli historiens första träff mellan två Gröna Bandet-grupper under själva vandringen. Dagen vi skulle träffas var vi mycket förväntansfulla, och vi nästan flög fram de 33 kilometerna från Aigertstugan. Vi var först på plats i den fina (och stora) stugan, så vi gick och tände bastun nere vid älven. När vi kom tillbaka stod det 3 säckar på verandan, men ingen Johanna. Vi satte igång med att såga och hugga ved när hon kom skuttande och gav oss varsin kram. Den kvällen bjöd vi Johanna på middag, som hon kompletterade med makaroner. Efter middagen blev det bastu och bad, och hela tiden mycket snack. Vi hade jättemycket att berätta för varandra och fråga varandra om och vi blev sittande till långt in på natten. Dagen efter var det tråkigt att skiljas och gå åt varsitt håll, så nu håller vi tummarna för att vi alla blir godkända så att vi får träffas igen på diplomutdelningen i Åre i höst. Det hade varit riktigt roligt att gå en bit tillsammans!

image

 

4. Finväder

Om vädret under etapp 3 dominerades av kyla och regn så dominerades det under denna etapp av sol och värme. Visserligen hade vi några blåsiga och småregniga dagar precis när vi lämnat Hemavan, men Maggan i Syterstugan lovade solsken till oss mellan Ammarnäs och Kvikkjokk, och så blev det (i stort sett). Och det blev varmare för var dag. Varmväder är egentligen inte idealiskt för vandring, då det blir mycket svettigt, men vi kom överens om att vi föredrar ändå detta framför heldagsregn. Med värmen vaknade tyvärr också mygg och knott till liv, och dessa odjur har sedan plågat oss så fort vi kommit ner i skogarna. På fredagen och söndagen blev det så varmt så att eftermiddagen bjöd på åska och åskskurar. Lite småläskigt kan det vara när åskdundren ekar och man befinner sig mitt på kalfjället, men som tur är har vi varit ganska långt från själva åskan som hållit sig till fjälltopparna. Etappens sista dag bjöd på lite dimma, och det verkar som att vi även ska få börja vår nästa etapp med regn, men sen verkar finvädret vara på väg tillbaka, om än med lite växlande molnighet och något svalare temperatur. Perfekt med andra ord!

image

 

5. Ätbart

Nu börjar det märkas att vi varit ute ett tag; magen kurrar ofta, trots att vi äter så mycket vi kan. Det märktes även på vågen som de hade här på Kvikkjokks Fjällstation. Tur att man då kan kompletteringsäta på vägen. Det varma vädret har nämligen fört med sig att bären har mognat, och på myrarna har hjortronen lyst gyllengula och i skogarna har riset varit fullt av blåbär. Flera dagar har vi plockat på oss varsin kåsa med hjortron som vi sedan gjort mylta eller sylt av på kvällen. Efterrätt till middagen, och tilltugg till frukosten morgonen efter. En annan dag i sötsugets tecken blev dagen vi gick från Sjnjultje till Adolfström. Först kom vi till Bäverholm, där det ligger ett värdshus mitt i väglöst land. Här började vi med kaffe och våffla, med sylt och mycket grädde, för att senare avnjuta glass med hjortron och grädde. Mums! Men dagen slutade inte här. När vi kom fram till Adolfström köpte vi handelsbodens specialitet: hjortronwienerbröd, som vi avnjöt med kall hjortronmust i trädgården. Till sist har vi provat en norrbottnisk delikatess, nämligen kaffeost. Denna har vi prövat på två olika sätt: bakad i ugn med mylta till, och på det norrbottniskt klassiska sättet: nedskuren i bitar i kaffet. Osten är en pressad färskost som påminner om osaltad halloumi, och det låter jättekonstigt att äta ost i kaffet, men det funkade faktiskt förvånansvärt bra, det var riktigt gott!

image

 

6. Lyxled

I och med att vi startade etapp 4 har vi också gett oss in på Kungsleden. Vi visste att sträckan Hemavan-Ammarnäs skulle vara riktigt bra, men hade hört att fortsättningen, och särskilt sträckan Jäkkvik-Kvikkjokk kunde vara lite sämre markerad, lite blötare, och så vidare. Men allt beror ju på vad man jämför med. Vi tycker att leden har varit riktigt lyxig. Varenda liten blöt fläck har det legat en spång på, ibland har det varit spångat där det i stort sett varit torrt. Leden har varit mycket välmarkerad och enkel att följa hela vägen. Över små jokkar som man kan ta sig över torrskodd med lätthet har det legat stora broar. Vi har haft torra fötter i 11 dagar i sträck! Visserligen har vi ju haft torrt och varmt, och de säger att det är ovanligt lite vatten i år, men ändå…

image

 

7. Sjöar och vattendrag

Denna etapp har vi varit tvungna att ta oss över några stora älvar och sjöar. Först ut var Vindelälven som vi passerade på en lång hängbro, vid Rävfallet. Det har här vi gjorde sommarens första riktiga bad senare på kvällen, i samband med bastu. Nästa stora vatten som skulle passeras var sjön Hornavan, Sveriges djupaste sjö (221 m på djupaste stället). Sjön ingår i Skellefteälvens sjösystem, så vi passerade på så sätt även älven. Här finns ingen bro, men däremot ligger det roddbåtar på vardera sidan av en smal vik. Så här fick vi sätta oss i båten och ro. Kungsledens kortaste roddled (ca 300 m) och vi hade turen med oss och behövde bara ro en gång: Vid roddlederna finns det nämligen alltid 3 båtar, och man måste alltid lämna kvar minst en båt på varje sida, så man kan få ro sträckan 3 gånger om man kommer till bara en båt. När vi kom till leden var en båt påväg över till vår sida, så det var bara att ta över den när den var framme. Nästa stora vatten kom vi till redan samma dag som Hornavan, och det var den stora sjön Riebnes. Här finns inga roddbåtar, utan man får beställa skjuts med motorbåt. (Enligt reglerna för Gröna Bandet är det ok att åka motorbåt just vid dessa platser där lederna går över stora sjöar där det bara finns motorbåtstransport) Båtfärden över till Vuonatjviken som var ungefär 6 km lång tog ungefär 20 minuter. Tyvärr kändes det som att de som har hand om denna båtled bara tänker på profiten: dels var priset ganska saftigt, dels fick vi vänta länge på att de skulle komma, känslan var att de hoppades på att folk skulle komma vandrande norrifrån och vilja ha skjuts över. Själva båtresan var i alla fall trevlig, det är speciellt att susa fram över den stora vattenytan och se fjällen i bakgrunden. Nästa stora älv var Piteälven, som även den passerades på två hängbroar. Där leden passerar älven är det en stor fors, och stränderna är klippiga. Här stannade vi en stund för en trevlig fikapaus. Sista vattdnöverfärden var för att komma till Kvikkjokk. Byn ligger vid sjön Saggat, precis där de stora vattendragen Darreädno och Gamájåhkå rinner ut. Gamájåhkå har med sig mycket glaciärslam från Sarek, och har en vacker turkos färg. Slammet sedimenterar när det rinner ut i sjön och bildar ett delta. Här måste man också åka motorbåt, men denna båttur var en helt annan upplevelse. Björn som kör båten var trevlig och pratsam, han körde en extrasväng för att vi skulle få se Gamájåhkås fors, och få fina bilder på ett silvertärnpar som häckade på en klippa. Han avslutade dessutom färden med att gå med oss och visa vägen upp till Fjällstationen. Vilken service! Billigt var det också. Att åka på den vackra älven var en speciell upplevelse.

image

 

8. Fåglar

Förutom en mycket stor renhjord första dagen på denna etapp har vi inte sett särskilt mycket djur, förutom insekter förstås, och fåglar. Fåglar finns det massor av i fjälltrakterna, en del ser vi oftare och en del lite mer sällan. Vissa känner vi till vilka det är, andra har vi lite hemmasnickrade namn på. Uppe på kalfjället träffar man ofta på ljungpiparen, som mycket riktigt piper melankoliskt, igen och igen… Titt som tätt stöter vi upp fjällripor som legat och tryckt. Lika rädd blir man varje gång när de flyger upp precis framför näsan på en/ Har de ungar i närheten låtsas mamman som att hon har en bruten vinge, för att avlägsna uppmärksamheten. Detta trick kör de med varje gång. Sen har vi den lilla fågeln som sitter på stenar och säger tjack-piip. Detta tror vi är en stenskvätta, men det är vi lite osäkra på. Korpar ser man ibland i fjärran, men strax efter Viterskalsstugan såg vi fyra stycken på nära håll, när de kom svischande ovan våra huvuden. Krrp, krrp… Samma dag käkade vi lunch i raststugan i änden av Syterskalet. Genom fönstret såg vi en kungsörn som flög förbi, ganska nära. I skogen är det lite andra fåglar. I björkskogen finns förstås björktrasten, eller snöskatan som den också kallas. Sen har vi stött på en fågel med gul solfjäderformad stjärt som hoppar framför oss på stigarna. Den har vi nu identifierar som blåhake. Anledningen till att vi inte fattat vilken fågel det rör sig om är att vi sett honor, som inte har lika blått bröst som hanarna. När vi passerar myrar ser vi framför allt vadarfåglar. Där finns fågeln med böjd näbb, kan det vara en småspov? Där stöter man också på grönbenan och rödbenan, som man förstås känner igen på benen. Alla dessa fåglar låter alltid mycket när man går förbi. Till sist möter man också fåglar på sjön. Här finns det faktiskt ganska mycket fiskmås, men också änder av olika slag. I Pieljekaise nationalpark stötte vi på en familj småskrake, som simmade omkring i en liten vik av en sjö. En morgon när vi klev ut ur tältet vid en sjö simmade två storlommar omkring ute på sjön, och tutade sitt märkliga läte. Den mest spännande sjöfågelupplevelsen under etappen var i alla fall silvertärnorna som vi fick se från båten till Kvikkjokk. De häckade på en klippa, och vi åkte förbi bara någon meter ifrån där de satt och skrek. Fåglar gör fjället mer levande och är alltid spännande att titta på. Det är också kul att leka detektiv för att försöka identifiera arterna.

image

 

9. Småmissar

Vi har egentligen inte gjort några större misstag, men en och annan miss har vi väl gjort. Geocacharna har vi glömt bort, varenda en. Detta började under etapp 3 när vi inte hade så många att ta, så vi började glömma bort att kolla på morgonen om det fanns någon under dagsetappen. Nu har vi haft några att leta efter, men glömt bort… Ett annat litet misstag var att inte stanna vid Piteälven. Där fanns jättefina tältplatser, och det var i stort sett myggfritt. Istället för att stanna, och göra om vår plan, gick vi som vi tänkt på morgonen upp till sjön Gistojávrátj i skogen (etappmål i Grundstens bok På fjälltur: Kungsleden) Sjön var omgiven av myrar och här var det fullt med knott. Det var dessutom nästan omöjligt att få upp tältet på ett vettigt ställe. De 2 kilometer som vi avverkade från Piteälven hade vi lätt kunnat avverka dagen efter. Nåja, det får bli nästa gång… Sista missen var att vi missbedömde hur mycket solkräm det skulle gå åt, och att tuben började ta slut. Sista dagen fick vi klippa upp tuben, för att E skulle kunna få ett tunt lager solskydd. Efter etapp 3 hade vi ingen tanke på att vi skulle få så mycket sol.

 

10. Människor vi mött

Vi hade förväntat oss att stöta på många människor, men vi har mött ganska lite folk. Trots detta har vi stött på några stycken och här nämner vi några (förutom värdarna och Johanna, som har sina egna punkter)

Först ut är Therese. Hon driver värdshuset vid Bäverholm, och hon förstod direkt vilka vi var när vi hälsade från Johanna. Therese var en riktigt serviceinriktad person, som tog sig tid att prata lite med var och en av sina kunder, medan hon även skötte kassan, och sprang in i köket för att fixa mat och fika. Hon var intresserad vad alla hade att säga, hade mycket att berätta och var rolig. Kul att träffa henne.

Medan vi åt vårt fika på Bäverholm klev Ann-Charlotte och Jimmy in på värdshuset, för att köpa sig något att dricka och beställa båtskjuts. De hade vandrat sträckan Hemavan-Ammarnäs förra året, och fortsatte nu i år från Ammarnäs till Kvikkjokk. Vi gick nu under några dagar samma sträckor, och vi bodde på samma ställe i Jäkkvik, där vi kunde diskutera dagens etapp och fortsättningen på vandringen. Vi delade båt till Vuonatjviken, men därefter gick vi lite före dem till Kvikkjokk. Men i och med att vi har haft en vilodag här i Kvikkjokk kom de ikapp oss, och vi kunde avsluta med en trevlig middag tillsammans. Vi önskar er lycka till med er sista etapp på Kungsleden (Kvikkjokk-Abisko) nästa år, och kom ihåg att den sträckan är mycket vacker och går mycket på kalfjället.

Övriga människor värda att nämna är den piprökande tysken vi stötte på i Jäkkvik, och hade en trevlig pratstund med på kvällskvisten innan läggdags – mannen som enligt egen utsago var närmare 100 år, kallade oss gossar och ville köpa några droppar myggolja av oss (det fick han gratis) – samt de två tyska grabbarna vi mötte i backen ner till Kvikkjokk. De var på väg till Piteälven för att fiska, och de hade med sig 34 kg packning var. På grund av sin tunga last var det jobbigt för dem, och de lämpade av en flaska rom på oss, som vi i sin tur lämnade över till Ann-Charlotte och Jimmy. Dessa hade även de stött på killarna, och kunde berätta att de bland annat hade varsin yxa och guldvaskargrejer i packningen.

%d bloggare gillar detta: