Nu har vi kommit fram till Gäddede, och har klarat av etapp två på vår vandring mot Treriksröset. Under denna etapp har vi gått över 27 mil, från Åre till Gäddede, under 11 dagar. Denna etapp har bjudit på mycket vägtraskande, eftersom det inte finns så mycket vandringsleder i den här delen av Jämtland (däremot är det gott om vinterleder). Områdena runt Gäddede är dessutom ett av Sveriges björntätaste områden, men lyckligtvis har vi inte stött på några nallar. Vi var dessutom lite nervösa för att gå vilse i skogen efter att ha blivit varnade av Tanter på tur, men vi lyckades navigera in på rätt stig (en fin stig för övrigt markerad med röd färg, om ni skulle vilja prova…). Här kommer en lista på tio saker vi särskilt kommer att minnas från denna etapp.

 

1. Oändliga vägar

Som vi redan skrivit har vi gått mycket på vägen under etapp 2. Vägarna är väldigt långa här i Jämtland. Kilometer efter kilometer utan att något särskilt händer, förutom en liten traktorväg upp i skogen. Mestadels har vi gått på grusväg, men ibland har det varit asfalterat, bland annat på den för detta glesbefolkade område mycket fina vägen ”Fiskevägen”, som går mellan Krokom och någonstans i Norge. Fördelen är att man kan öka hastigheten lite.

Jämtländsk grusväg

 

2. Hällingsåfallet

Vi har inte bara gått på väg, utan vi har också fått se en hel massa saker. Hällingsåfallet var det vackraste vi såg under etapp 2. Det är ett 43 meter högt vattenfall som kastar sig ner i en lång och djup kanjon, den är 800 meter lång och därmed Nordeuropas längsta kanjon. Runt fallet och kanjonen är det sedan 1971 ett naturreservat, som är skapat bland annat för att skydda de många ovanliga moss- och lavarter som växer i den fuktiga miljön runt fallet. När vi kom fram till Hällingsåfallet passade solen på att titta fram, så att en regnbåge bildades i kanjonen. Helt magiskt! Är du i Gäddedetrakten någon gång, åk dit och titta på fallet och vandra på den fina leden längs Hällingsån som rinner genom kanjonen, klart vatten och branta stup. Leden tar dig till rastplatsen Hällarna.

Hällingsåfallet, Gäddede

 

3. Svedan

Nej, vi pratar inte om infanterielden, utan om de små insekterna svidknott som kallas för svedan, svidan, svid, schwia eller många olika saker beroende på var man är i Norrland. Dessa odjur kryper in i hårbotten, i öronen och ögonen och bits. De kommer i stora svärmar och finns överallt, och de är så små så att de kommer igenom mygghattens nät. Dessutom bryr de sig inte om djungelolja! Dessa små blodsugare stötte vi på för första gången på etappens första kväll, och sedan har de kommit tillbaka och plågat oss varje kväll som det har varit lite lä, och det är ofta när man är nere i skogen. Skönt att vi ska upp på fjället igen.

Svedan i tältet

 

4. Djur på vägen

Vi har inte bara sett ohyra, utan även stött på en del andra djur. På vägen! Dagen vi gick från Kolåsen fick vi se en älg kliva över vägen lite längre fram. När vi kom lite närmare stod den kvar, tjugo meter in i skogen. Där stod den lugnt och lät sig fotograferas, tills fotografen klev ett steg för nära och den gav sig av. Ett annat djurmöte gjorde vi strax innan Myhrbodarna på vägen upp till Vinklumpen. Helt plötsligt när vi kom över ett krön stod en ko på vägen. Hon var lite mer nyfiken än älgen och kom fram och hälsade på oss. När vi fortsatte gick hon efter oss, och efter nästa krön kom en hel koflock fram ur vägkanten, och inte nog med det utan även en flock får. Vid Myhrbodarna bedriver de nämligen vall som förr och släpper ut djuren i skogen på dagarna. Korna hade koskällor runt halsen, så de klingade och lät. Det var en upplevelse!

Fjällko på väg

 

5. Tältplatser

Under denna etapp som har gått genom skogigare trakter har vi fått kämpa lite för att hitta tältplatser: mellan vägen och en sjö, och inklämd mellan två träd. Men vi har hittat några pärlor, några där vi stannat, och några vi varit tvungna att gå förbi:

Vid Kallsjön fanns en bra tältplats där Öster-Kjolån rinner ut i sjön. Här fanns det gott om plan mark, ett bord och en strand. Här stannade vi dock bara för lunch, men det gick bra även det.

Nästa bra tältplats som vi passerade var vid Sågbacken, som ligger när man kommer ner från Önrun, strax innan vägen från Åkersjön. Sågbacken är en rastplats vid ett litet vattenfall, och här finns bord, eldstad, toalett med sällskap av såväl kungafamiljen som Jämtlands president, samt en grillstuga om man så önskar. Tältet kan man sätta upp på plana gräsytor. Konstigt att den inte finns markerad på kartan.

En mycket bra och mysig tältplats som vi faktiskt slog läger vid var vid Bågavattsån på vägen upp mot Vinklumpen. Om man kommer från Valsjöbyn går man över bron och sen in en kort bit in i skogen längs med ån så kommer man till en glänta i skogen, med plats för flera tält, och nära till vattnet. Här har folk rastat förut så här finns även eldstad. Med lite tur har man lite vind så att man slipper sviden.

Vårt sista tips är att slå läger vid Hällarna, vindskyddet cirka två kilometer från Hällingsåfallet. Här var det jättefint, bra ordnad rastplats med bord, vindskydd och toalett, och mycket bra mark att slå upp tältet på. Namnet har det fått av några stora klippor som sticker upp i ån, så det är också en vacker plats.

Vi tältade också en natt på Rötvikens Camping. En liten och mysig campingplats med både stugor och platser för husvagnar och tält. Denna camping har ett mycket välutrustat servicehus, så man kan passa på att laga mat inne och äta på porslin från Lunneville, Frankrike (i närheten av där C. studerade en gång i tiden).

Tältplats vid Bågavattsån

 

6. Kolåsen

Under etapp två gick vi en liten omväg för att komma till fjällhotellet Kolåsen. Det var helt klart värt sina fyra kilometer enkel tur. Vid sjön Äcklingen ligger detta fina lilla fjällhotell, omgivet av vackra fjäll. Hotellet har gamla anor, här har bland annat Winston Churchill varit på besök för att jaga och fiska. Hotellrummen har olika teman, vi bodde till exempel i jaktrummet, med gardiner och kuddar med viltmotiv, medan våra grannar bodde i blomsterrummet. Hotellägarfamiljen har även en utmärkt restaurang där de lagar god mat med närproducerade råvaror, bland annat har de egna får, och renkött köper de från områdets samebyar. Här passade vi på att njuta av dusch och bastu, sköna sängar, god mat, hotellfrukost och vackra omgivningar. Här finns också ett vackert litet samekapell som är väl värt ett besök.

Kolåsens fjällhotell

 

7. Sjöar

Etapp 2 har inte gått raka vägen mellan Åre och Gäddede. Detta beror till stor del på att det ligger många stora sjöar i området. Hade vi varit Vita bandare hade vi kunnat skidat rakt över isen, men nu på sommaren måste vi gå runt dem. Men de stora sjöarna är inte bara hinder utan de är också vackra, när vägarna kommer fram till sjökanterna får man en fin utsikt. Det passar även bra att ta fika- och lunchraster vid sjöar, då man får tillgång till vatten. Några sjöar vi passerat under etappen är Kallsjön, Juvuln, Hotagen, Stora och Lilla Bakvattnet och Hetögeln.

Kallsjön

 

8. Människor vi mött

Denna etapp har vi inte mött särskilt många andra vandrare, men vi har stött på en del människor vi kommer att minnas.

En glad belgisk tjej som driver café och restaurang på Huså Herrgård, och säljer vackra skärbrädor som hennes man tillverkat.

Anna, den trevliga ägarinnan till Kolåsens fjällhotell, som är både receptionist, servitris och alltiallo, och som dessutom har mycket kunskap om området och gärna berättar historier och svarar på frågor. På Kolåsen träffade vi också två kyrkvaktmästare som var där på besök, varav en var uppväxt i Ekshärad i Värmland.

På Rötvikens camping jobbade Göran, som var mycket mån om att vi skulle trivas, han tittade till oss i servicehuset och svarade på frågor om området. Där träffade vi också ett par från Stockholm med rötter i byn som  ofta återkommer till campingen. Det var väldigt trevligt att prata med dem om området och dess utveckling med tiden.

Ett annat möte fick vi uppe på fjället mellan Vinklumpen och Lobbersjön, där en same kom körande på sin motorcykel, på väg för att samla ihop renarna. Han var förvånad över att stöta på vandrare i Hotagsfjällen, det är tydligen inte särskilt vanligt.

Kvällen vi tillbringade vid Hällarna kom en tysk familj med två små barn gående. De hade sin husbil parkerad där, och vi fick en trevlig kväll tillsammans vid brasan. Familjen var på väg upp genom Sverige, de skulle upp till Kiruna för att fortsätta ner genom Norge. De bjöd oss på folköl, vilket var mycket uppskattat.

Till sist fick vi ett mycket trevligt bemötande av Yngve och Lili-Marie som driver Gäddede camping och stugby. Mycket bra service, och trevliga samtal om vandring och björnar. Vi vill tacka Er för att ni tagit hand om vårt paket. Det är kul att träffa folk som engagerar sig så mycket för sitt samhälle!

 

9. Kultur och historia

Eftersom vi har rört oss närmare bosättningar nu än under vår tidigare etapp så har vi kunnat besöka lite kulturellt och historiskt intressanta platser. Vi har till exempel besökt några vackra kyrkor: det lilla vackra lappkapellet vid Kolåsen, med mycket fin interiör som en predikstol från 1656 och en altarring från 1757, båda kommer från en annan äldre kyrka, Alsens kyrka. Här får vem som helst gifta sig, men för att jordfästas i kapellet måste man vara same. En annan fin kyrka vi varit vid är Hotagens kyrka, som byggdes efter att kung Oscar I tog upp rikskollekt för att låta bygga den. Kyrka är mycket stor i förhållande till den plats där den står, då den har 500 sittplatser medan Hotagen bara är en liten by. Kyrkan och kyrkogården ligger mycket vackert på en udde i sjön Hotagen. Tyvärr var kyrkobyggnaden låst, så vi kunde inte gå in för att kika.

Ett annan intressant plats är Huså Herrgård, som är landets enda Herrgård i fjällmiljö. I herrgården finns ett café och lunchrestaurang, och förutom att gå runt i själva herrgårdsbyggnaden kan man i flyglarna besöka gruvmuseet, bruksmuseet och mineralmuseet.

Vi har också gått förbi en fornlämning från 1800-talet, skifferladugårdar vid Gråsjön. En annan rest från förr var det gamla sågverket strax utanför Finnsäter.

Kolåsens lappkapell

 

10. Det blir inte som man tänkt sig

Vi har haft lite osis med timingen, den här gången. Här är några av de saker vi missat:

Tanter på tur tipsade om Evas pensionat i Bakvattnet, här hade vi tänkt att bo en natt. Tyvärr var Eva i Östersund (10 mil bort) och jobbade just den dag som vi var där, så pensionatet var stängt.

Skansen Klintaberg är en försvarsanläggning vid Valsjön från andra världskriget. När vi kom fram dit fanns en skylt att de hade guidad visning klockan 11.00, men klockan var nu 11.15.

Vid Myhrbodarna, där vi träffade alla djuren, har de en servering. Här hade vi sett fram emot att dricka kaffe, men serveringen var stängd (av okänd anledning) när vi var där.

Ett annat fikatillfälle vi missade var vid Häggnäsets gårdscafé. Här hade vi sett fram emot nybakta kanelbullar som de gjort reklam för på lappar vi läst. Men nu var vi för tidigt ute. För att få vårt fika skulle vi behöva vänta i över en timme, så vi gick vidare.

Myhrbodarna

 

%d bloggare gillar detta: